tisdag 19 juli 2011

Mycket och långt...

Tanken för dagen var att åka till KD o träffa Emma. Men tyvärr blev det inte så. Istället låg jag i soffan och mådde skit illa. Tack o lov släppte illamåendet och jag blev sugen på blåbärspaj! Så jag bakade lite blåbärspaj


När jag kom hem från blåbärsaffären hade jag fått en inbjudan till kalas! Så nu blir det till att fixa present. Har redan fixat en grej men jag tror jag måste fixa nått mer. Ska kolla med gratulanten om det är något särskilt som önskas. Jag har ju blivit gammal o tantig och inte full koll på vad man kan tänkas önska sig när man fyller 12 år(!)

Dom goda blåbären som jag köpt (önskar ni kunde läsa plockat) själv. Testade ett nytt recept idag som jag tycker smakade sådär, helt okej men inte riktigt lika god som min vanliga blåbärspaj.


Har varit ledig två dagar med idag och det har varit så gött!! I går va det städning av mitt lilla källarföråd. Som naturlig följd på det blev det en tur till tippen. Jag hade sällskap av goaste Doris, hon tyckte det va begränsat spännande i källaren. Som plåster på såren gosade vi nästan hela eftermiddagen.

Jag försökte experimentera med klorin och textil oxå, gick sådär. Hade inget klorin hemma så jag tänkte att jag tar sånnadär tabletter som används för att göra rent polen med. Hade handen i vattnet, när den kom upp så va den alldeles konstig. Inget hår kvar på den stackaren (ja, jag har hår på händerna, kolla noga så kanske du oxå har det eller så är jag väldigt hårig. Det känns även som huden har blivit en storlek förliten till handen, den är även gulaktig. Jag smörjer och jag smörjer. Känseln i huden är inte heller riktigt som den ska.... aj aj.. inte bra.

Tog en prommis med Mamma Ingrid och Doris förut. Jag tvingade henne motvilligt att gå ner till vår gamla brygga. (hon tyckte inte det va helt ok eftersom vi va tvungen att gå över Wennströms gård.) Men tillslut kunde hon inte motstå min charm och vilja att återuppleva gamla barndomsminnen. Till saken hör att jag är så rädd för ormar och av någon anledning så träffar man på en eller flera ormar säkert 3 av 10 gånger man går dit. (Tänk er när vi va små och va där flera gånger om dan va ormar vi såg på somrarna, jag borde ju ha blivit härdad) Jag tänkte att det finns nog inga ormar där idag, va ju så längesen jag va där och jag gillar statistik... Men nog tusan låg det några ormar i en hög och ringlade sig. Jag gick först och såg dom inte men Mamma såg dom.. Och jag va ju tvungen o gå förbi dom för o komma hem.. Så jag tog satts och sprang som en tok!!

Det jag lärde mig av detta va att jag snarast måste börja träna för jag har sjuuukt dålig kondis, borde ju kunna springa 50 meter utan att nästan dö på kuppen.

Som avslutning på detta undrar jag, vet nån vart man kan köpa dom dör rosa cyklarna på bilden ovan?? Riktigt niciga :P

puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar